Israel och Palestina-konflikten: Historia, orsaker och utveckling

Konfliktens startår: 1948 (med rötter i 1917) ·
Antal palestinska flyktingar (UNRWA): cirka 5,9 miljoner ·
Döda sedan 2008 (officiella siffror): över 40 000 ·
Ockuperade områden: Västbanken, inklusive Östra Jerusalem, och Gazaremsan ·
Viktigaste fredsavtalet: Osloavtalen (1993)

Snabböversikt

1Bekräftade fakta

• Israel ockuperade Västbanken, Östra Jerusalem och Gaza 1967 (FN-sambandet (Norges FN-förbund))
• Israel utropades 1948, vilket ledde till den palestinska flykten (BBC (brittiskt public service-bolag))

2Vad som är oklart

• Den framtida statusen för Jerusalem och israeliska bosättningar (Encyclopaedia Britannica (internationellt uppslagsverk))
• Exakta uppskattningar av antalet palestinska flyktingar i dag (UNRWA (FN:s organ för palestinska flyktingar))

3Tidlinjesignal

• Från FN:s delningsplan 1947 till Hamas attack den 7 oktober 2023 – en konflikt som ständigt omformas (Encyclopaedia Britannica (internationellt uppslagsverk))

4Vad händer härnäst

• Förhandlingar om tvåstatslösningen och internationella påtryckningar fortsätter att vara centrala frågor (Utrikespolitiska institutet (svenskt oberoende institut))

Sex nyckeltal, en samlad bild: här är de grundläggande siffrorna som definierar parterna i konflikten.

Område	Areal	Befolkning (2024)	Officiellt språk
Israel	cirka 22 000 km² (inklusive Golanhöjderna)	cirka 9,7 miljoner	Hebreiska
Västbanken	5 655 km²	—	Arabiska
Gazaremsan	365 km²	—	Arabiska
Palestinska områden totalt	cirka 6 020 km²	cirka 5,4 miljoner	Arabiska

Siffrorna avslöjar en grundläggande obalans: Israel är geografiskt större, medan de palestinska områdena är fragmenterade och tätt befolkade. Denna asymmetri formar i praktiken alla förhandlingar om mark och resurser.

Vad är det för konflikt mellan Israel och Palestina?

Vad handlar konflikten om i huvuddrag?

Konflikten handlar i kärnan om konkurrerande nationella anspråk på samma territorium – ett område som både judar och palestinier ser som sitt historiska hemland. Den omfattar dock fler dimensioner: säkerhet, självbestämmande, flyktingars rättigheter, Jerusalems status, israeliska bosättningar, gränsdragningar och kontroll över mark och vattenresurser (Encyclopaedia Britannica – internationellt uppslagsverk).

Vilka är de två parterna?

• Israel – en stat som grundades 1948 och som sedan 1967 ockuperar palestinska områden. Israel betraktar sig själv som en demokrati med judisk identitet.
• Palestinierna – ett folk som söker självbestämmande, främst genom den Palestinska myndigheten (på Västbanken) och genom olika politiska falanger, där Hamas kontrollerar Gazaremsan sedan 2007.

Vad som gör konflikten så svårlöst är att båda sidor har legitima historiska berättelser. Israeliska historiska framställningar beskriver 1948 som självständighetskriget, medan palestinska framställningar kallar samma period för Nakba – katastrofen (Encyclopaedia Britannica – internationellt uppslagsverk). Det är inte två olika tolkningar av samma händelse – det är två händelser som ägde rum samtidigt, på samma mark, med helt olika utfall.

Det innebär att konflikten inte är enkel att reducera till goda mot onda – den är en kamp mellan två nationella rörelser med anspråk på samma mark, där religion, historia och säkerhetspolitik är tätt sammanflätade. Den utspelar sig i det historiska Palestina, som omfattar dagens Israel, Västbanken och Gazaremsan.

Vad var först, Israel eller Palestina?

Frågan om vem som kom först är lika mycket en fråga om hur man definierar ”ett land” – som kulturell identitet, politisk enhet eller territoriell kontroll. Det korta svaret: begreppet Palestina har använts som geografisk beteckning i århundraden, medan Israel som modern stat utropades 1948. Men historien är mer nyanserad än så.

Vilket land tillhörde Palestina innan 1948?

• Området styrdes av Osmanska riket i cirka 400 år, fram till första världskrigets slut.
• Därefter administrerades Palestina av Storbritannien under ett mandat från Nationernas förbund (Utrikespolitiska institutet – svenskt oberoende institut).
• Under mandattiden levde en blandad befolkning av araber, judar och kristna i området.

Vem bodde i Israel innan judarna?

Judisk närvaro i området går tillbaka tusentals år, med kungadömen som Israel och Judeen under antiken. Men efter romerska erövringar och följande fördrivningar blev judarna en minoritet, och området befolkades övervägande av araber. Under 1800-talet började judisk invandring växa i samband med den sionistiska rörelsen, som strävade efter ett judiskt hemland.

År 1917 utfärdade Storbritannien den så kallade Balfourdeklarationen, där man utlovade ett nationellt hem för det judiska folket i Palestina – samtidigt som man lovade att inte kränka de icke-judiska samhällenas rättigheter. Denna dubbelhet lade grunden för en oundviklig konflikt.

Hans majestäts regering ser med välvilja på upprättandet av ett nationellt hem för det judiska folket i Palestina.

Balfourdeklarationen 1917

Varför fördrevs judarna från Palestina?

De judiska diasporan berodde på en rad erövringar och fördrivningar, framför allt den romerska ockupationen och förstörelsen av det andra templet år 70 e.Kr. Under århundraden levde judar spridda över världen, men bandet till det heliga landet behölls genom religion och tradition. Den sionistiska rörelsen, som växte fram i slutet av 1800-talet som svar på europeisk antisemitism, ville återskapa en judisk stat i Palestina.

År 1947 antog FN:s generalförsamling resolution 181, som föreslog att det brittiska mandatet skulle delas i en judisk och en arabisk stat (Encyclopaedia Britannica – internationellt uppslagsverk). Den sionistiska rörelsen accepterade planen, men den arabiska sidan avvisade den – man invände mot fördelningen av mark och mot att FN över huvud taget skulle dela området (Encyclopaedia Britannica – internationellt uppslagsverk).

FN:s generalförsamling rekommenderade 1947 upprättandet av en oberoende arabisk stat, en oberoende judisk stat och en internationell stad Jerusalem.

FN:s delningsplan, resolution 181 (1947)

Den 14 maj 1948 utropade Israel sin självständighet (BBC – brittiskt public service-bolag). Dagen därpå anföll arabstaterna. Kriget, som varade till 1949, slutade med att Israel kontrollerade mer territorium än FN:s delningsplan hade tilldelat den judiska staten (BBC – brittiskt public service-bolag). Västbanken hamnade under jordansk administration och Gazaremsan under egyptisk (Encyclopaedia Britannica – internationellt uppslagsverk).

Under kriget flydde eller fördrevs hundratusentals palestinier – en händelse som palestinierna kallar Nakba, ”katastrofen” (FN-sambandet – Norges FN-förbund). Detta skapade en flyktingfråga som än idag är en av konfliktens mest svårlösta delar.

Följden blir att frågan om 1948 aldrig enbart handlar om datum – den handlar om vilken berättelse som får forma framtiden.

Vad är orsakerna till konflikten mellan Israel och Palestina?

Konflikten kan inte reduceras till en enskild faktor. Den är produkten av historiska händelser, ideologiska rörelser, religiösa anspråk och strategiska intressen som förstärker varandra. Här är de fyra mest centrala orsakerna.

Nationella rörelser – sionism och palestinsk nationalism

• Sionismen växte fram i Europa som svar på antisemitism och strävade efter ett judiskt hemland i Palestina.
• Palestinsk nationalism utvecklades som svar på både den sionistiska invandringen och senare den israeliska ockupationen.
• Båda rörelserna gör anspråk på samma territorium, vilket gör att eftergifter för den ena sidan upplevs som förluster för den andra.

Varför vill Israel ha Palestina?

För Israel handlar det inte bara om strategiskt djup eller säkerhet – det handlar om historisk och religiös rätt. Jerusalem är den heligaste staden inom judendomen, och platser som västra muren och Tempelberget är centrala i judisk tradition. Samtidigt har Israel som stat ett existentiellt säkerhetsbehov, inte minst efter årtionden av attacker från grannländer och icke-statliga aktörer.

Vilka historiska och religiösa faktorer spelar in?

Samma område är heligt för judar, muslimer och kristna. Tempelberget i Jerusalem är den heligaste platsen inom judendomen och den tredje heligaste inom islam. Denna religiösa överlappning gör att kompromisser om mark ofta upplevs som teologiskt omöjliga, samtidigt som den politiska makten över heliga platser blir en symbolisk fråga av enorm vikt.

Ockupation och bosättningar

Efter sexdagarskriget 1967 ockuperade Israel Västbanken, Gazaremsan och östra Jerusalem (Encyclopaedia Britannica (internationellt uppslagsverk)). Israelisk militär närvaro och etableringen av bosättningar har sedan dess varit en central konfliktfråga. Det internationella samfundet betraktar i stor utsträckning bosättningarna som ockupationsförbud och kräver att de avvecklas (FN-sambandet – Norges FN-förbund).

FN:s säkerhetsråd antog resolution 242 den 22 november 1967, som etablerade principer om territoriell återgång (”land mot fred”) och säkerhet (Svenskspråkiga Wikipedia (öppet uppslagsverk)). Resolutionen har tolkats olika – Israel betonar säkerhetsdelen, medan palestinier och det internationella samfundet betonar kravet på israeliskt tillbakadragande (FN-sambandet – Norges FN-förbund).

Israel ska dra sig tillbaka från territorier som ockuperats i konflikten, i utbyte mot fred och säkra och erkända gränser.

FN:s säkerhetsråds resolution 242 (1967)

Bosättningarna är inte bara en politisk fråga – de förändrar faktiskt geografin på marken. Genom att bygga judiska bosättningar på ockuperad mark skapar Israel ”fakta på marken” som gör en framtida tvåstatslösning allt svårare att genomföra. Detta är en av de mest konkreta och kontroversiella orsakerna till att konflikten fortsätter.

Mönstret: eftergifter i säkerhetsfrågor upplevs som territoriella förluster, och territoriella eftergifter upplevs som säkerhetsrisker.

Varför angrep Hamas Israel?

Den 7 oktober 2023 genomförde Hamas en attack mot södra Israel som blev startpunkten för den dödligaste våldsspiralen i konfliktens moderna historia. För att förstå attacken måste man förstå vad som driver Hamas.

Vad driver Hamas?

• Hamas är en islamistisk organisation som grundades 1987 och som betraktar hela det historiska Palestina som islamisk mark.
• Organisationen har sedan 2007 kontrollerat Gazaremsan, efter att ha vunnit val och sedan våldsamt avsatt den Palestinska myndigheten.
• Israel har tillsammans med Egypten upprätthållit en blockad av Gaza sedan 2007, vilket har strypt ekonomin och förstärkt det humanitära lidandet.

Hamas attack den 7 oktober var inte en isolerad händelse – den var resultatet av en lång rad faktorer: den pågående israeliska ockupationen av Västbanken, blockaden av Gaza, våldet i Jerusalem och den allmänna känslan av att palestinska krav ignoreras. Hamas kallar attacken för ”väpnad kamp”, medan Israel och omvärlden betraktar den som en terrorattack.

Hur reagerade Israel och omvärlden?

Israels svar blev en massiv militär offensiv i Gaza, med ett stort antal civila dödsoffer som följd. Kriget har återigen aktualiserat konfliktens alla dimensioner: flyktingfrågan, ockupationen, blockaden och frånvaron av en politisk lösning.

Konsekvensen: varje ny våldsvåg fördjupar den palestinska flyktingkrisen och minskar utrymmet för en trovärdig fredsprocess.

Är Gaza och Palestina samma sak?

Nej – Gaza är en del av det historiska Palestina, men det är bara ett av flera områden. Att förstå skillnaden mellan Gaza, Västbanken och Östra Jerusalem är avgörande för att förstå konfliktens geografi.

Vad är skillnaden mellan Gaza, Västbanken och Östra Jerusalem?

• Gazaremsan – ett 365 km² stort kustområde, hem för cirka 2 miljoner människor. Hamas har kontrollerat området sedan 2007.
• Västbanken – ett större, bergigt område på cirka 5 655 km², under israelisk militär ockupation men med ett visst självstyre genom den Palestinska myndigheten.
• Östra Jerusalem – annekterades av Israel 1980 i en åtgärd som inte erkänns internationellt och betraktas som ockuperat område.

Var har palestinierna sitt ursprung?

Palestinierna härstammar från de araber som levde i området före 1948. Många av dem – eller deras föräldrar och farföräldrar – flydde eller fördrevs under kriget 1948–1949 och bor idag i flyktingläger på Västbanken, i Gaza, i Jordanien, i Libanon och i Syrien. Flyktingfrågan är en av konfliktens känsligaste punkter, och palestinier kräver en rätt att återvända till sina ursprungliga hem – ett krav som Israel avvisar, eftersom det skulle innebära att judisk majoritet i Israel upphör.

De palestinska områdena är därmed inte ett sammanhängande land, utan en mosaik av enklaver, flyktingläger, bosättningar och militära zoner – något som gör en framtida palestinsk stat till en enorm praktisk utmaning.

Vem har rätt i konflikten i Palestina?

Denna fråga har inget enkelt svar, men den kan besvaras utifrån de argument som respektive sida för fram.

Varför försvarar Israel sin sak?

• Israel åberopar självförsvar – rätten att skydda sina medborgare mot attacker från Hamas och andra väpnade grupper.
• Israel hänvisar till historisk rätt – judarna har ett historiskt och religiöst band till området.
• FN:s delningsplan 1947 godkände skapandet av en judisk stat, och Israel har rätt att existera inom säkra gränser.

Vilka palestinska rättigheter framhålls av omvärlden?

• Palestinier åberopar folkrätten – ockupation av territorium genom våld är förbjuden enligt folkrätten.
• FN:s säkerhetsråd har antagit flera resolutioner som kräver israeliskt tillbakadragande från ockuperade områden.
• Internationella domstolen har uttalat att ockupationen är olaglig, och att palestinier har rätt till självbestämmande.
• Flyktingars rätt att återvända till sina hem slås fast i FN-resolution 194.

FN:s säkerhetsråds resolution 242 fastställde principen ”land mot fred” – Israel skulle dra sig tillbaka från ockuperade områden i utbyte mot fred och erkännande från arabstaterna. Denna princip har legat till grund för alla fredsförhandlingar sedan dess, men ingen sida har varit villig att göra de avgörande eftergifterna.

Yitzhak Rabin, Israels premiärminister vid undertecknandet av Osloavtalet 1993, sammanfattade utgångspunkten:

Vi har beslutat att ge fred en chans.

Yitzhak Rabin, Israels premiärminister 1993

Freden har inte infriats. Tvåstatslösningen, som Osloavtalen var tänkt att förbereda, har ännu inte förverkligats, och frågan om vem som har ”rätt” förblir lika mycket en fråga om vilken rätt – juridisk, historisk eller moralisk – som man utgår från.

Det innebär i praktiken att juridik och moral pekar åt olika håll, och att parterna måste kompromissa om både symboler och säkerhet för att nå en lösning.

Vanliga frågor

Vad är skillnaden mellan Hamas och Fatah?

Hamas är en islamistisk organisation som kontrollerar Gazaremsan och som inte erkänner Israels existens. Fatah är en mer sekulär rörelse som leder den Palestinska myndigheten på Västbanken och som har förhandlat med Israel. De två grupperna har varit i konflikt med varandra sedan 2007, då Hamas våldsamt övertog makten i Gaza.

Varför är Jerusalem så viktigt i konflikten?

Jerusalem är heligt för judar, muslimer och kristna. För judar är västra muren och Tempelberget de heligaste platserna. För muslimer är al-Aqsa-moskén den tredje heligaste platsen. Båda sidor gör anspråk på staden som huvudstad, och dess status är en av de svåraste frågorna i fredsförhandlingarna.

Vad innebär tvåstatslösningen?

Tvåstatslösningen innebär att det historiska Palestina skulle delas i två stater: en judisk stat (Israel) och en palestinsk stat (på Västbanken och i Gaza). Denna lösning har varit målet för internationella fredsförhandlingar sedan Osloavtalen 1993. Frågan om var gränserna ska gå, Jerusalems status och flyktingars rätt att återvända är de främsta hindren.

Vad var intifadan?

Intifadan, på arabiska ”uppresning”, syftar på två palestinska upprorsvågor mot israelisk ockupation. Den första ägde rum 1987–1993, den andra 2000–2005. Båda kännetecknades av omfattande våld, stenkastning, attentat och israelisk militär respons, och de har format konfliktens dynamik under decennier.

Vilka länder stöder Israel respektive Palestina?

USA, Tyskland och flera andra västländer stöder Israel politiskt och militärt. Många arabländer har traditionellt stött Palestina, men flera har nyligen normaliserat relationerna med Israel – bland annat Förenade Arabemiraten och Saudiarabiens grannar. Sverige ingår i EU, som officiellt förespråkar tvåstatslösningen. FN:s generalförsamling har antagit ett stort antal resolutioner som kritiserar israelisk ockupation, men Säkerhetsrådet är ofta splittrat.

Vad är en israelisk bosättning?

En israelisk bosättning är ett bostadsområde byggt av israeliska judar på ockuperad mark – främst på Västbanken och i Östra Jerusalem. Bosättningarna är enligt internationell rätt olagliga, eftersom de byggs på mark som Israel ockuperat i krig. Idag bor cirka 700 000 israeliska bosättare i dessa områden, något som gör en framtida palestinsk stat allt svårare att skapa.

Hur påverkar konflikten det dagliga livet för palestinier?

Palestinier på Västbanken lever under israelisk militär ockupation, med vägspärrar, kontroller och restriktioner på rörelsefrihet. Boende i Gaza lever under blockad sedan 2007, med återkommande krig, elektricitetsbrist och hög arbetslöshet. I Östra Jerusalem riskerar palestinier att få sina hem rivna och att förlora sina uppehållsrättigheter. För israeler handlar vardagen om säkerhet – risken för attack och närvaron av militärtjänst som en permanent del av livet.

Tillsammans visar svaren hur djupt konflikten påverkar juridik, vardagsliv och framtida förhandlingar.

Relaterad läsning

• Hur många har dött i Ukraina? Senaste dödssiffror och statistik – en annan konflikt med komplexa orsaker och stora humanitära konsekvenser.
• Permanent uppehållstillstånd i Sverige 2026 – om regler som påverkar människor som tvingats fly från konflikter.

För palestinier i Gaza och på Västbanken är frågan inte akademisk – det handlar om överlevnad, frihet och värdighet. För israeler handlar det om säkerhet och existens. För omvärlden är det en moralisk och juridisk utmaning som testar folkrättens gränser. Den enda vägen framåt – om än svår – är en politisk lösning som ger båda folken rätt till självbestämmande. Utan en sådan lösning fortsätter båda sidor att betala priset i människoliv, generation efter generation.